Jag har inte riktigt bestämt mig hur det blir med bloggen. Jag menar, vem kan hindra mig från att skriva? Visst, det känns inte jättekul att mamma ska läsa alltihop men hon kommer ju tydligen åt mig hur jag än gör och det skadar väl inte att hon får veta sanningen någon gång ibland heller...

Jag kan faktiskt inte göra mer än skriva hur JAG uppfattar saker och ting. Den här bloggen skulle inte bli någon censurerad det-här-ska-mamma-kunna-läsa-blogg. Nu råkade det dock bli så ändå.

Vi har slutat prata med varandra, mest ägnat oss åt slag under bältet argumentation, som givetvis inte leder någonstans, speciellt eftersom hon vägrar säga vad jag har gjort för fel. Menar att jag förnedrar henne och plastpappan på bloggen. Dessutom är jag "farlig" och hittar på saker för att vinna poäng hos alla. (allt jag skrivit på bloggen har varit och är sanning)

Vad är det som är så illa? Vem hänger jag ut när jag bloggar anonymt utan att nämna några namn?

Stäm hela bloggvärlden, för all del, gör det. Alla bloggare ägnar sig åt att "hänga ut" folk i så fall.

Dum som jag är raderade jag alla inlägg i chocktillstånd, bara för att få bort allting. Ångrar mig lite nu, hade varit bra att kunna gå tillbaka och titta vad det är som är så vidrigt och hemskt att hon vägrar diskutera det med mig.

Men hon är inte värd att jag ska förstöra en massa saker för att hon inte vill komma överens. Jag tänker inte sabba min student, skolarbetet eller något annat på grund av detta. Det är hon som får lida. Vill hon inte ha kontakt, fine.

Jag klarar mig ändå.